vi lär henne att kniv och gaffel har sin plats
sida vid sida bredvid den blåvita tallriken
att armbågar inte hör hemma på bordet
eller korsade över hennes bröstkorg
vi lär henne att ord inte har någon betydelse
och att det finns ett rätt sätt de lämnar läppar
hon inser att det är tystnaden som skriker
att det finns mer i det som aldrig sägs
vi lär henne att kärlek inte kommer gratis
och att tårar faller bäst bakom stängda dörrar
hon måste göra sig så liten som möjligt
vara alla till lags och ingen till besvär
vi lär henne att perfektion är målet
att misslyckas inte är ett alternativ
för kanske kan någon till slut se henne
om hon gör allt precis rätt
vi lär henne att korta kjolar är en inbjudan
och att hennes värde ligger i det andra ser
hon måste pensla över varje prick i sitt ansikte
och ge dem ett leende även när hon inte vill
vi lär henne hur det är att vara ensam
att det försvinner om hon bara blundar
men ingen håller vad de lovar
och ingen håller hennes hand
vi lär henne att hon måste springa
att hon inte kan stå kvar och slåss
de står alla på sidlinjen och skrattar
och bara väntar på att hon ska ramla
vi lär henne att ta sig upp på egen vilja
att hon klarar mer än vad hon tror
men hon bygger muren upp till molnen
och undrar varför ingen tar sig upp
